En snäll tjej,det är vad jag är.
Jag var på väg till Terese. En liten pojke kom ut ur sitt hus och grät jättemycket. Han var iklädd mjukisbyxor och en t-shirt,ingenting annat. Jag gick förbi,men kollade tillbaka och såg att han stod ute på vägen och grät. Jag gick tillbaka. Satte mig på huk bredvid honom och frågade vad som var på tok. Han berättade att hans pappa hade cyklat till Willys och varit borta jättelänge. Jag frågade lite andra frågor, så som om han var ensam hemma,vilket han var, om han tyckte det var läskigt, och det var det. Jag frågade om jag skulle stanna med honom tills pappan kom tillbaka. Det tyckte han var en bra idé! Jag sa åt honom att kanske sätta på sig en jacka och ett par skor,så vi kunde vänta utanför på trappen. Han sprang in, och jag stog utanför och frågade om det gick bra för honom. Sedan satt vi på trappen i ca 2 minuter innan pappan kom. Pappan såg lite förundrad ut, men jag berättade att pojken var lite ledsen och att han var ute på gatan och så. Pojken blev glad, han var hemma från förskolan för han var sjuk. Och pappan tackade så jättemycket för att jag hade tagit hand om honom. Jag gick vidare till Terese och pojken och pappan gick in och åt lite färsk frukt som kom från Willys.
Det var nog dagens gärning från mig. Stackars lille pojke...lite ledsen och så. Men så bra det blev tillslut! Ha en fin kväll!
a det var så fint! och vakuum går bra! :P